Dikter – mina & andras

 

 

Sorgen

mötte mig i dörren

bar iväg mig

på trasiga vingar

hittade vindarna som bar

sorgen

bort…

Kvar stod jag på trappan

(elisabeth, oktober 2011)

*

 

Gråt ej vid min lugna grav

Jag känner inga tårar mer

men vill så gärna torka av

dem jag på era kinder ser.

(okänd)

*

 

Det är vackrast när det skymmer

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer

Allt är nära, allt är långt ifrån

Allt är givet människan som lån.

(Pär Lagerkvist)

 

*

 

En gång skall du vara en av dem som levat för

längesen.

Jorden skall minnas dig så som den minns

gräset och skogarna,

det multnade lövet.

Så som myllan minns

och så som bergen minns vindarna.

Din frid skall vara oändlig så som havet.

(Pär Lagerkvist)

 

*

 

Sorgen

har byggt bo i mitt hjärta

den fladdrar med

vingarna

klöser med

klorna

pickar med

näbben

Så många tårar…

 

Du fattas oss

som luften vi andas

(elisabeth, 2012)

 

*

 

Fjolårslöven

dansar ringdans i gräset

snödroppen niger

och nickar blygt

Solens strålar hoppar hage

över vårrusig

humla

(elisabeth, april 2011)

 

*

 

Tranor flyger lågt

över viken

letar skyddad glänta

Grodor vaknar

ur vintersömn

blir tranmat, kantänka…

(elisabeth, april 2011)

 

*

 

Vem är du?, frågade jag

Jag är sorgen, svarade Sorgen

Vad vill du mig? frågade jag

Ge dig en gåva, svarade Sorgen

Jag har inte bett dig komma, sa jag

Jag kommer ändå, sa Sorgen

Jag vill att du går nu, sa jag

Jag går när du tagit emot mig, sa Sorgen

(elisabeth lindström, 2014-05-10)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s