Fantastiskt gensvar på min bok I sorgens famn

Boken om David

 

 

I går var det äntligen release på min bok om sorgen efter David. Redan veckan före fick jag hem en låda med 54 böcker från Grim förlag http://www.grimforlag.se och gensvaret har varit helt fantastiskt. På några dagar var alla böckerna sålda eller reserverade! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott detta! Jag har haft fullt upp med att skicka böcker över hela vårt avlånga land, jag har t o m fått beställningar från Belgien och grannlandet Finland. Och minst en bok vet jag kommer hamna i Australien. Många har dessutom hämtat boken direkt här hemma hos mig. Succé med andra ord!

Nu har jag även börjat få läsarnas reaktioner, både genom mejl och meddelanden på messenger. Ord som ”Har precis läst ut din bok. Kunde inte sluta. Det som slår mig är alla liknelser i Davids och X:s historia” och ”Du har skrivit väldigt fint och direkt ur hjärtat. En bok som kan vara till hjälp för andra i samma situation”

En annan läsare skriver ”Hej Elisabeth. Tack för den fina boken, väldigt fint skrivet Har läst den klart … gråtandes i 2 tim…känner igen mig i ALLT du skriver och känner att även vi känner en skuld, varför skickade vi inte in min bror tidigare till sjukhuset (…) Känslomässigt och allt runt omkring som måste göras när en ung människa lämnar oss alldeles för tidigt…Man tror inte att man ska överleva sorgen och chocken…

För några är läsningen extra svår ”Fick din bok i går och sitter med den nu. Tvivlar på att jag orkar läsa mer än några sidor i taget”

Det jag hoppas på är att många ska finna tröst i boken genom att läsa och känna igen sig i det svåra vi efterlevande får gå igenom. Min förhoppning är även att en och annan bok ska hitta till de personer som har kunskaper, möjligheter och makt att göra något åt situationen för alla personer med psykisk ohälsa och även för de efterlevande – där det redan är för sent att göra något.

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

I sorgens famn

Nu är den här. Boken som kom till genom så många tårar och en sorg så svår och tung att bära. Boken som blev terapi för mig. Nästa vecka anländer en låda med mina böcker från förlaget. Det känns både spännande och overkligt på samma gång. Jag som alltid varit en bokmal och som älskar att läsa, nu ger jag ut en egen bok. En bok som jag helst inte velat skriva. Inte velat ge ut. Med en erfarenhet jag inte vill att någon annan ska behöva få. Ändå vet jag att det händer. Igen och igen och igen. Var fjärde timma, fyra gånger varje dygn, lämnar en älskad person sina nära och kära i chock.  Det är för dem jag skrivit denna bok. För att de ska se att de inte är ensamma. Jag har också skrivit för alla våra beslutsfattare så att de förstår hur allvarligt läget är och att något måste göras. Nu! För att förhindra att fyra till älskade personer inte ser något annat val än att ta sina liv. För att trösta och påverka – Davids liv ska inte ha varit förgäves, inte heller hans alldeles för tidiga död.

Tack fina Joanna Björkqvist som redigerade mitt manus med varsam och sträng hand. Tack också för att du sammanförde mig med Grim förlag.

Ett lika stort tack till min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag, för att du trodde på min historia och var modig nog att ge ut den på ditt förlag.

http://www.grimforlag.se/

Boken om David

 

Publicerat i bok om sorg, kropp och själ, minnen, ny bok, skriva, sorgbearbetning, sorgberabetning, suicid, suicid sorg glädje dikter ord kärlek, ta sitt liv, terapi | Lämna en kommentar

I bland stannar tiden…

I en flätad tvättkorg, som var Davids, förvarar vi några av hans tillhörigheter. Saker som vi inte velat skiljas från. Kläder som han ofta använde, ett par skor, hans baskrar från det militära. På en galge hänger hans svarta skinnjacka och favoritkepsen framme så  vi kan ta på den, försöka känna hans doft… I dag fick jag för mig att ta fram en av skjortorna han tyckte om. Han bär den på de svartvita fotografierna som en fotograf i Stockholm tog en gång för länge sedan. Fotografiet som sedan stod framför kistan vid begravningen var ett av dem. Han var så fin i den skjortan. Oftast hade han ärmarna upprullade och bar en vanlig T-shirt under. Jag tog fram den, höll den nära, försökte känna hans doft men den är för länge sedan borta. Tog fram strykjärnet och började varligt stryka skjortan. Plötsligt slog det mig. Vad hände med kläderna han hade på sig den där dagen när han lämnade oss? Jag hade inte tänkt den tanken förut. När Christer kom hem efter att ha varit och sett bygdens hockeylag vinna på hemmaplan frågade jag honom. Han visste inte heller. Jag har aldrig ens funderat på vilka kläder han hade på sig. Den där dagen. Vi har aldrig pratat om det. Jag fick inte se honom, räddningspersonalen avrådde mig, Christer också. Ibland har jag tänkt att jag skulle velat se honom. Inte ofta, men ibland. Jag frågade nu om Christer kom ihåg vad han hade på sig. Det gjorde han. Ett par vanliga blå jeans och en militärgrön T-shirt. Vi fick aldrig tillbaka dem. Brukar man inte få det?

Nu hänger i alla fall Davids skjorta på en galge i mitt arbetsrum. Under den sitter en grön T-shirt från det militära. Utan hans doft. Jag har glömt hur han doftade. Det är det svåraste. Tänk om jag glömmer hur hans röst lät också!

 

DAVID 022

Publicerat i dofter, kropp och själ, suicid sorg glädje dikter ord kärlek | Märkt | Lämna en kommentar

Balsam för både kropp & själ

Yasuragi spa. Smaka på ordet. Vart för det dina tankar? Japan, så klart. Japanernas tankar om att kropp och själ behöver omtanke och själsligt välbefinnande för att vi ska må bra genomsyrar hela detta underbara ställe som du hittar på nätet här:  www.yasuragi.se

Vi checkade in på fredagseftermiddagen. På vårt rum låg varsin yukata och i receptionen hade vi redan fått tofflor och badkläder. Vi begav oss genast till det japanska badet. Före badet gick jag in på damernas tysta tvagningsrum. Små varma badbassänger med extra varmt vatten, bastu, vanliga duschar samt de speciella små pallar av trä med tillhörande lilla vattentunna där man sitter ner och tvagar hela kroppen. En skön och kontemplativ procedur som görs efter bestämda regler. Överallt finns duschtvål, schampo och balsam som ingår liksom badhandukar och tvättlappar. Efter rengöring och en stund i det varma badet gick jag ut till den stora bassängen som kantas av vilstolar på ena långsidan och några små tehus på den andra sidan. Jag passerade dock bassängen och gick vidare ut till de varma bassängerna som ligger utomhus. Där var iskallt i luften och det varma vattnet gjorde så att luften var alldeles dimmig. Där låg vi och mös en lång stund.

Efter badet tog vi på oss våra yukata igen. De bär man hela tiden under vistelsen, även i restaurangerna. Vi hade bokat en fyra rätters middag på restaurang Tokyo där vi fick en trevlig bordsvärd som förklarde vad de olika rätterna på menyn bestod av. Jag beställde sushi moriawase och friterat ägg med rödbeta till förrätt. Huvudrätten röding med shisobakad blomkål, sjökorall och brynt bonitosmör och jag avslutade med vaniljrisbrulee med kanderad ananas och cocosflarn. Yummi så gott det var! Till det drack jag genomgående ett vitt californiskt vin. Mätta gick vi därifrån.

Lördagen inleddes med en sen frukost med allt vad du kan önska dig. Klockan tio begav vi oss till loungen där vi skull träffa vår värdinna  som tog oss till tehuset. Där fick vi en introduktion om teceremonierna i Japan, fotbad med efterföljande fotmassage och så lite skön nack- och huvudmassage. Vi serverades grönt te och raw food under tiden. Enormt skönt och meditativt. Jag slappnade av och öppnade mina chakran och då såg jag en gammal man i mitt inre. Jag tänkte på namnet Akaihito. En fantastisk känsla! Hemma igen Googlade jag på namnet och det visar sig att det fanns en poet som levde på 700 – 740-talet i Japan. Var det månne han som inspirerade mig till dikten jag skrev i gästboken?Efteråt frågade värdinnan mig om jag brukar meditera, hon hade känt av min starka energi vilket jag blev glad över.

Ett avslutande sista besök i badet och så tog vi oss till den fina butiken och köpte med oss en hel del fina saker innan det var dags att checka ut och åka hem till verkligheten igen med många sköna stunde att minnas.

Publicerat i kropp och själ, medium andekontakter valp, suicid sorg glädje dikter ord kärlek, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Sneak peak

Nu kan ni få en första sneak peak på min boks omslag. Min snälla  bokförläggare har gett klartecken på att jag får visa den. Jag ville ha något vackert men lite vemodigt på samma gång. Samtidigt så ville jag att det skulle kännas rent att se på och visa en enkelhet där bokens titel ska vara det bärande och höra ihop med bilden. Efter mycket letande bestämde jag mig till sist för att fotografera den fina ängeln framför ljuset med de torkade rosenbladen som vi har står framför Davids fotografi i vardagsrummet. Tycker att det blev mycket fint med Annikas sättning av texten också.

 

EL_omslag

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

I sorgens famn

Titeln på min bok. Boken om David. Om dagen när han lämnade oss och om året som följde. Det känns oerhört skönt  att boken nu börjar ta form. Mitt förslag till bokomslag gillades av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag vilket gjorde mig väldigt glad. Bokens titel är vi också överens om. Till en början hade jag tänkt att den skulle heta  I den stora sorgens famn, vilket är titeln på en sång skriven av och inspelad med Ted Gärdestad. Den fina artisten som också tog sitt liv. Sången han skrev för länge sedan spelades och sjöngs på Davids begravning och jag tycker väldigt mycket om den. Men med tanke på rättigheter så kanske inte hans familj skulle gilla att vi använder den titeln utan att fråga om lov. Så I sorgens famn får duga och nu tycker jag nästan att det låter ännu bättre. Nu väntar jag på att min duktiga korrekturläsare Joanna Björkqvist ska kommentra del två i boken och så har jag bett fina Ludmilla Rosengren att skriva ett förord. Ludmilla som själv mist sin 14-åriga dotter Linnéa i suicid och som har stöttat och hjälpt mig mycket. Joannas egen bok Våra älskade orkade inte leva, kommer ut i februari. Det är en reportagebok om suicid och i den medverkar åtta personer med sina berättelser. En av dem är jag.

För att återgå till min bok så är tidsplanen för utgivningen att den blir i slutet av april. Hurra! Tänk om jag hade vetat det när jag satt och grät över mina anteckningar. Att det skulle bli en bok. På riktigt. Jag hoppas så att den blir väl mottagen och att det inte bara är mina vänner (som är väldigt nyfikna på den) som kommer att köpa och läsa boken. Varje ord har skrivits med sorg och smärta. Med så många tårar att jag kunnat fylla hela oceaner kändes det som. Nu närmar det sig och jag börjar bli lite skraj över läsarnas reaktioner…

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

As time goes by

Ja, tiden går. Fortare och fortare, verkar det som. Sedan mitt senaste inlägg har det gått en ganska lång tid. Drygt fyra månader.Jag har varit upptagen. Haft många bollar i luften. April månad hände två viktiga saker. Ett: jag startade en SPES-grupp i Uppsala för personer som vill träffas under lite mer lättsamma former. Ingen sorgegrupp, alltså, utan en grupp där vi kan prata, dela med oss av våra erfarenheter, diskutera, berätta, kanske bjuda in andra personer som har något viktigt att tillföra. Det har fungerat mycket bra. Den första måndagen varje ny månad är det tänkt att vi ska träffas.Två: vi fick en ny liten familjemedlem! Hon heter Timjan och är en liten ”pudel-puff” valp från Skåne. Underbart söt och med ett bra temperament och starkt psyke. Glad och orädd, nyfiken och social. Mamman är en Powder Puff och pappan en Toy Pudel. En blandis, alltså. Eller en olycka, som hennes uppfödare skämtsamt kallar de fem söta valpar som blev resultatet. En mycket söt och lyckad olycka, tycker jag. Barnbarnen är förtjusta. Alla gillar Timjan, det är svårt att låta bli.

I maj var jag på något som jag inte ångrar. Jag var till Sigtuna på en s k retreat. Den bestod av samtal blandat med meditation och tyst samvaro. Maten var underbar. Miljön oerhört vilsam, speciellt biblioteket med den tända brasan och sina sköna stolar blev en favoritplats. Ledarna för retreaten var kaplan och f d sjukhusprästen vid Akademiska sjukhset Lars Björklund, och psykolog och psykoterapeut Göran Gyllenswärd. Temat var Hitta tillbaka till glädjen. Vi delades upp i två grupper när vi hade våra samtal och min grupp bestod av kvinnor som bar på olika sortes sorg och behövde gå vidare. Mycket givande samtal, det märks att både Lars och Göran är väl insatta i och har stor erfarenhet att arbeta med människor och sorg.

Juni var månaden då jag hade utförsäljning och lade ner min kära butik Busfrön&Minimajs. R I P lilla butiken! Vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Det mesta såldes slut, endast några inventarier var kvar när jag låste dörren sista öppetdagen. De sålde jag av undan för undan och nu är inte mycket kvar. Midsommar tillbringades vid Ängskär hos Jessica och Bolle i vanlig ordning. Alltid lika mysigt med alla våra vänner och god mat i magen. Den 28 var vi till Katalin med syster yster och Bengt och lyssnade på Doug Seegers, ni vet han från Jills veranda. Jag skriver lyssnde, för vi såg inte så mycket. Det var knökafullt. Men trevligt. Och ölen ar god.

Juli månad kan beskrivas så här: varm varm varm och kontakt med arbetssförmedlingen, A-kassan samt en roadtripp till Värmland. Vi skulle leta mina värmländska rötter. Gick ganska hyfsat. Vi hittade herrgården där en av mina anfäder bott på 1700-talet. Hade gärna stått som arvinge till den gården. Nu bedrivs det SFI för nyanlända svenskar där.

Augusti präglas av fortsatt sol och värme. Aldrig har vi grillat och suttit ute så många fina kvällar. Och så den stora Branden utanför Sala. Arma människor som fått lämna sina hus och gårdar. En enorm räddningsinsats, med brandkårer och polis från många delar av Sverige, en person avliden och flera skadade. I dags dato brinner det fortfarande efter drygt en veckas. Är så tacksam över Gimo Flygklubb som år efter år, dag efter dag sommartid flyger över våra skogar och spanar efter eld. Det känns tryggt att ha dem.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar